Helvetet brakade lös
Att man ena sekunden kan känna en känsla så speciell och unik. Värlen är perfekt för ett tag, hjärtat ler och njuter av varenda sekund som bara min hjärna tänker en tanke.
På två sekunder är den känslan borta, den där speciella osäkerheten om var allt kommer leda försvann, nervositeten dagarna ut den kommer jag inte längre känna! Visst är det skänt att veta att energin går till något annat är "vad man nu kan kalla det".
En kniv i ryggen, det gick fort. Känslorna försvann även lika fort! Äcklas av sånna människor som du !
Can´t breath
Jag tappar andan på riktigt ibland alltså. Vilken jäkla känsla, vilken sug i min mage. Pulsen slår snabbare än någonsin. Vid dessa situationer får man panik samtigt som man inte vill att känslan ska försvinna. Hela kroppen skakar från topp till tå och nervositeten är obeskrivlig.
Kan det vara att det är verkligen så här det känns? För det är en känsla jag aldrig tidigare vart med om. Dagarna ut går man förväntansfull med en miljon förhoppningar inom sig, förhoppningar man skapar själv eller får. Riktigt jobbigt är det. Man står här utan att ha en blekaste aning om vad som kommer hända, det enda man känner är en stark vilja som gör allt för att gå igenom. Dagarna känns positiva, men mista lilla osäkerhet gör att det känns som man har ett helt jäkla berg på bröstet. Slutar fan andas! Jag vet vad jag vill , och jag hoppas så starkt på det. För jag vill verkligen ! Därför är det så jobbigt att stå i mitten av allt och inte veta vart det leder, det är igen som vet. Jo, tiden vet och det är det enda som kan avgöra.
// N
Hjärtat slår dubbla slag !
Nu är allt snart tillbaka till det normala. Alltså gamla rutiner påbörjats igen. Känns bra faktist och få någon ordning i vardagen. Under lovet har jag njutit av varenda lediga stund och gjort det jag velat göra. Har till och med hunnit bli rastlös! Haha , Jag ? Jo jag lyckades att ta det lugnt för en gångs skull. Men som vanligt som de flesta lyckas göra under sin ledighet och även jag har lyckats vända på dygnet. Men det är väl så det ska vara? Och ändå är så jag jäääkla pigg idag , det har sina anledingar.
Hjärtat slår fortrare än vad det brukar göra och pumpar ut blodet i min kropp och jag kan bara inte sitta still, hjärnan är som en centrifug och vet varken ut eller in. Mina läppar har fastnat i form av ett leende och glimten lyser i mina ögon som jag jag har bytt ut dom mot två stärnor.
Känner mig som 13 år igen , sjukt. Så jäkla fjantig är jag. Men jag älskar känslan. Min magkänsla är positiv som satan men hur det egentligen ligger till, det vet jag inte. Det får tiden avgöra. Just nu känns allt toppen.
Så jäkla braa. Vet bara inte hur ajg ska göra, om jag ska ge eller om jag ska vänta på att ta? Ser alla ut som frågetecken nu eller är det någon som förstår? Det är så svårt att beskriva. Men jag tänker göra det som känns bäst , ta en dag i taget och leva i nuet , för i denna situationen kan man npg inte göra annat. Är bara så jäkla orolig att få kniven i ryggen , det är fan inte gött. Borde inte ha för stora förhoppningar, men det är inte lätt när det är som det är !
P&K
// N
