Can´t breath
Jag tappar andan på riktigt ibland alltså. Vilken jäkla känsla, vilken sug i min mage. Pulsen slår snabbare än någonsin. Vid dessa situationer får man panik samtigt som man inte vill att känslan ska försvinna. Hela kroppen skakar från topp till tå och nervositeten är obeskrivlig.
Kan det vara att det är verkligen så här det känns? För det är en känsla jag aldrig tidigare vart med om. Dagarna ut går man förväntansfull med en miljon förhoppningar inom sig, förhoppningar man skapar själv eller får. Riktigt jobbigt är det. Man står här utan att ha en blekaste aning om vad som kommer hända, det enda man känner är en stark vilja som gör allt för att gå igenom. Dagarna känns positiva, men mista lilla osäkerhet gör att det känns som man har ett helt jäkla berg på bröstet. Slutar fan andas! Jag vet vad jag vill , och jag hoppas så starkt på det. För jag vill verkligen ! Därför är det så jobbigt att stå i mitten av allt och inte veta vart det leder, det är igen som vet. Jo, tiden vet och det är det enda som kan avgöra.
// N
